Delad eller gemensam ekonomi?

 

En av de vanligaste frågorna jag får är hur man ska lägga upp sin gemensamma ekonomi. Hur mycket ska var och en bidra med? Hur mycket ska var och en ha för egen del? Ska den andre få lägga sig i vad jag gör med mina pengar? Bråk om pengar är vanligt men onödigt. Därför har vi gjort en film om tre olika sätt att få en mer konfliktfri relation till pengar och varandra. Hoppas du ska gilla den. Här nedan kan du läsa mer:

Allra viktigast för att undvika konflikter
Om jag ska sammanfatta det viktigaste i en enda mening så blir det:
Se till att var och en har egna pengar att röra sig med och ha inga synpunkter på vad partnern använder sin pengapott till.

Det finns inget rätt eller fel
Det finns inget upplägg som är absolut rätt eller fel. Så mitt tips är att ni bestämmer er för något av nedanstående tre huvudspår, utvärderar efter två– tre månader och justerar tills ni hittar en form som passar.

 

1) Dela fifty-fifty – passar bra för sambor med lika inkomst

Att dela fifty-fifty på hushållsutgifterna fungerar bra i kompisförhållanden eller i samboförhållanden där båda har ungefär lika stor inkomst. Däremot fungerar det dåligt vid stora inkomstskillnader.
Låt säga att hushållsutgifterna är 20 000 kronor, att den ene tjänar 22 000 kronor efter skatt och den andre tjänar 11 000 kronor efter skatt. Delas hushållsutgifterna fifty-fifty (10 000 kronor var) får den ene kvar 1 100 kronor i månaden till personliga utgifter medan den andre har hela 12 000 kronor i månaden att röra sig med. Det är som bäddat för konflikter. Dessutom, detta är inget alternativ för gifta med olika inkomster. Gifta har nämligen underhållsskyldighet gentemot varandra så att de ska kunna ha samma standard trots olika inkomst.

Tips för att undvika konflikter!
* När ni flyttar ihop: Använd Konsumentverkets budgetkalkyl för att få en grov uppskattning av de gemensamma hushållsutgifterna, såsom mat, förbrukningsvaror och hemutrustning. Knappa in antal personer i ert hushåll, gå till fliken ”övrigt” och tryck på knappen ”hämta budgetsiffror”.

 

2) Var och en bidrar efter sin förmåga – passar bra för många 

Så här fungerar det: Säg att du står för 60 % av hushållets inkomster. Då får du också stå för 60 % av de gemensamma hushållsutgifterna. Var och en behåller resten för egen del.
Eller i siffror: Säg att du får ut 24 000 kronor i månaden, din partner får ut 16 000 kronor i månaden och era gemensamma hushållsutgifter är 20 000 kronor.
Er totala inkomst är alltså 40 000 kronor, varav du står för 60 % och din partner för 40 %. Din andel av de gemensamma hushållsutgifterna blir 12 000 kronor (60 %) och din partners andel blir 8 000 kronor (40 %). När ni har fört över pengar till hushållskassan har du kvar 12 000 kronor i månaden till dina personliga utgifter medan din partner har kvar 8 000 kronor i månaden.

Detta alternativ fungerar bra för många, särskilt för unga sambor eller vuxna som flyttar ihop senare i livet. Fördelen är att var och en bidrar till hushållet efter sin förmåga och att var och en samtidigt får pengar över till personliga utgifter. Min erfarenhet är att detta minskar risken för bråk om pengar.

Tänk på att detta alternativ är mindre lämpligt om en av er arbetar deltid för att till exempel ta hand om barn. Då är det viktigt att den av er som går ner i tid och lön blir kompenserad ekonomiskt på flera sätt; pengar att röra sig med under månaden, sparande, premiepension och eventuellt också privat pensionssparande.

Tips för att undvika konflikter!
* Lägg gärna till en post för gemensamt sparande i hushållsutgifterna och starta ett automatiskt månadssparande.
* Försök att inte ha synpunkter på hur din partner väljer att använda sina personliga pengar. Det är helt okej att ni gör olika prioriteringar och val även om ni lever tillsammans.
* Se till att den part som arbetar deltid för att till exempel ta hand om barn får ekonomisk kompensation.

 

3) Helt gemensam ekonomi – passar bra för gifta som levt ihop länge

Detta alternativ innebär att ni lägger alla inkomster i en hög som ni använder till både hushållsutgifter, personliga utgifter och sparande.

Detta upplägg är vanligt bland gifta och sambor som har levt tillsammans länge. Nackdelen är att upplägget kan leda till konflikter som i värsta fall kan ta sig uttryck i en dragkamp om pengarna eller till och med ren utpressning som påverkar både förhållandet och ekonomin negativt, till exempel:  ”du röker och då kan jag minsann köpa nya kläder för 1 500 kronor i månaden”

Tips för att undvika konflikter!
* Tänk på att sambor inte ärver varandra och att det endast är bostad och bohag som anskaffats för gemensamt bruk som delas lika vid en eventuell separation. Tänk igenom hur ni vill att tillgångar ska fördelas, skriv avtal så att det blir som ni vill och överväg att fördela ekonomin enligt alt. 2.
* Se till att var och en har en egen pengapott att röra sig med, förslagsvis en lika stor summa till var och en.

 

Gör det enkelt och praktiskt: 

Öppna ett gemensamt konto för gemensamma utgifter och lägg upp automatisk överföring från era respektive lönekonton. Betala gemensamma räkningar från det gemensamma kontot.

Välj antingen betalkort eller kreditkort för övriga gemensamma utgifter. Ett alternativ är att koppla varsitt betalkort till det gemensamma bankkontot så att inköp dras direkt ifrån bankkontot. Ett annat alternativ är att ansöka om en kontokredit och koppla varsitt kreditkort till kontokrediten. Då redovisas alla inköp i efterhand på en separat faktura, vilket brukar ge bra överblick över utgifterna. Om ni väljer att betala in hela inköpssumman vid varje månadsslut behöver ni inte betala ränta på beloppet. Var noga med att bara betala gemensamma utgifter med de gemensamma korten och ha dessutom egna kort för personliga utgifter. På Konsumenternas Bankbyrå kan ni jämföra avgifter och villkor på över 100 kort.

Starta gemensamt sparande med automatisk överföring från det gemensamma transaktionskontot. Dela upp sparandet i åtminstone två delar; en post för kortsiktigt sparande (buffert, trasig tvättmaskin, bilreparation…) och en för långsiktigt sparande (till exempel långsemester, inköp av ny bil, större renoveringar…)

 

Var delaktig och ta gemensamt ansvar:

Se till att båda har lika stor insyn i ekonomin, att båda har inloggningsuppgifter till gemensamma konton och kort och att båda rent praktiskt kan göra betalningar och kolla saldon. Även om en av er brukar sköta det praktiska är det viktigt att den andre har full insyn och kan ta hand om ekonomin vid behov. Delaktighet och gemensamt ansvar är viktigt. Varför inte testa att växla över ansvaret för det praktiska ett par månader?

Boka tid för avstämning. Du kanske tycker att det låter väldigt formellt att boka upp tider för att stämma av den gemensamma ekonomin. Gör det ändå, särskilt i början av ett nytt förhållande. Då minskar du risken för att irritationer växer till konflikter i det tysta. Med tydliga gemensamma mål blir det lättare att prioritera bland vardagsutgifterna och få mer pengar över.

 

Har du frågor eller funderingar? Eller har egna tips? Kommentera gärna!

 

Kommentarer

  1. Sverigekredit skriver:

    Mycket bra artikel som de flesta par borde läsa, oavsett civilstånd.

    Både gemensam och delad ekonomi har naturligtvis sina för- och nackdelar samt att det i båda fallen kan uppstå konflikter.

    Mina erfarenheter är dock att en överenskommen, delad ekonomi fungerar bäst i de fall där båda parter har en ordnad ekonomi och stadiga inkomster. Med en bra planering, struktur och budgetering så kan det minimera e.v konflikter.

    Gemensam ekonomi är dock ibland nödvändig, speciellt de fall där endast en part har stadig ekonomi och där det finns barn i relationen.

    Jag upplever en utveckling av minskad, ekonomisk kommunikation i många relationer där den ena eller båda parter inte är öppna mot varandra med vilka medel som finns och vad som görs med pengarna, även inom äktenskap. Just kommunikation är nog i de flesta fall avgörande för att privatekonomin inte ska bli ett problem i en relation.

    /Anders Karlsson
    Sverigekredit

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej Anders,

      Tack för din utförliga och intressanta kommentar. Jag delar din erfarenhet att en delad ekonomi med tydliga överenskommelser kring vad som är gemensamt respektive eget ofta är den bästa lösningen.

      Intressant att du ser en utveckling mot minskad kommunikation kring ekonomi i relationen. Har du några bra exempel? De tar jag gärna del av i så fall. Min erfarenhet är nämligen att det alltid förekommit att parter inte är öppna mot varandra kring sin ekonomi och försökt dölja inkomster och utgifter. Däremot har jag inte sett några tydliga tecken på att en ökad tendens till det.

      Och att kommunikation är nyckeln. Där sätter du huvudet på spiken.

      Hälsningar Bodil

  2. Sverigekredit skriver:

    Hej Bodil.

    Det kan vara min personliga upplevelse men på Sverigekredit får vi ofta samtal och mail från privatpersoner som har olika ekonomiska problem och det är inte alls ovanligt att det uppstått problem mellan två partners pga dålig kommunikation.

    Till exempel:
    – Ena partnern handlar över sina och familjens tillgångar utan att informera.
    – En partner tar lån i den andra partnerns namn och försätter denne i skuld utan vetskap.
    – Partners som inte ingått äktenskapsförord och hamnar i tvist vid skiljsmässa, vilket ofta leder till stora ekonomiska förluster för någon part.
    – Partners med gemensam ekonomi där ena partnern lagt undan pengar eller använt familjens pengar till egna intressen utan den andra partners vetskap.
    – Partners använder samma kredit- eller bankkort som är kopplade till samma konto och inte stämmer av med varandra kring sina köp.

    Saker som leder till oväntade konsekvenser i ekonomin, ibland för den ena eller båda parter.

    Detta är förstås en kombination av oansvarigt beteende och allmänt dålig ekonomisk koll, men det kokar ändå ihop till dålig kommunikation tycker jag.

    Kommunikation är nog nyckeln till det mesta i en god relation och en god ekonomi leder till trygghet och en avslappnad vardag med mindre stress och oro. En viktig grundsten vill jag tycka.

    /Anders Karlsson
    Sverigekredit

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej igen Anders,

      Jag känner väl igen dina exempel från mitt tidigare arbete som kommunal budget- och skuldrådgivare. Är helt ense om att kommunikation är grunden. Och kompletteras det med tydliga överenskommelser om spelreglerna för den gemensamma ekonomin och toppas med avtal i linje med överenskommelserna så skulle jag vilja säga att förutsättningarna är de allra bästa för att slippa ekonomiska bekymmer. Tänker att det är viktigt att vi som kommunicerar kring ekonomi pratar mer om detta. Jag ska försöka dra mitt strå till stacken 🙂

  3. Sverigekredit skriver:

    Hej igen Bodil.

    Ja, vi brukar som oftast försöka flika in det i kontakten med våra användare, utan att lägga näsan i blöt för mycket så att säga.

    Jag ska också göra mitt bästa från vårt håll. Vi försöker så gott vi kan att informera om sund ekonomi och vi kommer framöver att utöka Sverigekredit med mer information om sund privatekonomi och budgetering. Ekonomiskt samspel och kommunikation är absolut något vi ska ta upp där.

    Tack för inspirationen och den trevliga diskussionen 🙂

    Mvh.
    Anders Karlsson
    Sverigekredit

  4. Sverigekredit skriver:

    Hej Bodil!

    Jag hoppas att Sverigekredit nu också kan hjälpa och vägleda par och familjer i det ekonomiska samspelet. https://www.sverigekredit.se/ekonomiskt-samspel

    Vi har även utökat vår informationsbas med budgetering och planering av privatekonomi samt andra viktiga ämnen som rör ekonomi. Vi får hoppas att både er och vår information når ut och i alla fall gör en liten skillnad i samhället. 🙂

    Mvh.
    Anders Karlsson
    Sverigekredit

  5. Maria skriver:

    Hej!
    Nya sambor där mannen har två barn i tonåren sedan förut, ett gemensamt barn på tre månader, ett hus köpt gemensamt för 6 månader sedan.
    kvinnan föräldraledig utan föräldrapenning pga att vi tänkt spara dagar detta första år så att jag kan vara hemma längre än ett år med vår dotter.
    vi har satt in 6500 vardera till huskontot ända till nu, men mitt sparkapital sinar nu allteftersom.
    Vad tycker du är rimligt?
    Mvh Maria

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej Maria,

      Ja, när det händer många stora, härliga saker i livet på en gång så är det lätt att missa att man också behöver ett helt nytt ekonomiskt upplägg. Det som funkade förut (att dela exakt lika på hushållsutgifterna) blir helt tokigt när den ene är föräldraledig utan inkomst. Så det är hög tid för ett nytt upplägg och när ni kommit överens om det tycker jag det är rimligt att ni justerar retroaktivt. Jag tror inte någon av er känner er bekväm med att du får ta av sparpengar trots att du jobbar hemma med att ta hand om ert gemensamma barn.

      Här är ett exempel på upplägg som kan fungera bra nu när ni har så olika stor inkomst:
      Räkna ut hur stora gemensamma hushållsutgifter ni har; huslån, el, TV-avgift, försäkringar, eventuell gemensam bil, mat, förbrukningsvaror och möbler till hushållet, gemensam semester och alla utgifter för ert gemensamma barn. Ni bör också lägga in en pott så att du kan sätta undan ett privat pensionssparande eftersom du går miste om tjänstepension medan du är hemma och är föräldraledig. 5 % av normal lön är rimligt att sätta undan till dig. Låt säga att de gemensamma utgifterna hamnar på totalt 15 000 kr i månaden, bara för att ta ett exempel. Lägg sedan ihop alla era inkomster efter skatt. Låt säga att de landar på 25 000 kr. Då får ni kvar 10 000 kr som ni delar upp så att ni får 5000 kronor var att disponera för helt eget bruk. Om din sambo betalar underhåll för sina barn är det inte orimligt att han gör det ifrån sin pott pengar (det är ju han och barnens mamma som är försörjningsansvariga och inte du). Det kan innebära att din sambo får väldigt lite kvar till personliga utgifter, så här får ni räkna, resonera och komma fram till en lösning som känns rimlig för er båda. Helt klart är i alla fall att din sambo får räkna med att ha mindre pengar att leva på än du eftersom han har försörjningsansvar för tre barn och du för ett. Men det får ju inte slå för hårt åt andra hållet – han behöver ju också ha lite pengar för personligt bruk.

      Ett annat alternativ kan vara att ni betraktar alla barn som gemensamma och att ni även tar utgifter som rör sambons barn i den gemensamma ekonomin. Eftersom ni är nya sambor och det är sambon och barnens mamma som är försörjningsansvariga tycker jag det är tveksamt, så överväg detta noga innan du går med på detta.

      Ett tredje alternativ som ni kan överväga att köra på när du har börjat jobba igen är att dela på utgifterna proportionerligt. Hur det funkar har jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

      Ja, det finns ju inget rätt eller fel. Det viktiga är att ni pratar om ekonomin, kommer överens om ett nytt upplägg, kör på det ett par månader och sedan utvärderar och justerar så att ni kommer fram till ett upplägg som funkar för er. Hoppas detta är lite hjälp på traven.

      Hälsningar Bodil

  6. […] I en parrelation med gemensam ekonomi kan dyra intressen leda till konflikt. För att undvika detta kan det vara bra att redan innan arbeta ut ett system hur sådana kostnader skall hanteras. Detta betyder oftast att man på ett eller annat sätt delar in pengarna, även i en gemensam ekonomi. Ett bra sätt för personer med väldigt olika löner är att fördela de gemensamma kostnaderna efter hur stor andel av inkomsterna någon för in i hushållet. Resterande behåller personen. Detta betyder till exempel att  ett par där ena parten tjänar 14 000 i månader efter skatt och den andra tjänar 28 000 efter skatt fördelar kostnaderna så att den parten med lägre lön bara betalar 33% av de gemensamma kostnaderna medan den med högre lön betalar mer. Det som då är kvar av vardera lön kan de sedan spendera fritt. Det viktiga är att specificera hur mycket vardera part får använda fritt. Mer tips om gemensam ekonomi kan ni läsa här. […]

  7. Monika skriver:

    Hej! Undrar hur man ska dela upp det i procent om en part får ut 11500kr efter skatt och en får ut 25000kr. Alltså hur räknar man när man ska dela rättvist på utgifterna?

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej Monika,

      Jag har varit iväg på tjänsteresa på förmiddagen och är iväg på olika möten nu på eftermiddagen, men jag återkommer med svar så fort jag kan. Det finns nämligen lite olika sätt att tänka och räkna som jag gärna vill redogöra för ordentligt. Vi hörs!
      /Bodil

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej Monika,

      Här finns ju inget rätt eller fel, det viktiga är att ni hittar en fördelning som fungerar och känns bra för er båda. Här är några alternativ att ha som underlag. Och för att få något att räkna på tar jag som exempel att era gemensamma hushållsutgifter (boende, boendelån, mat, gemensamma bilresor, försäkringar, el, tele, bredband, heminredning, kläder och leksaker till ev. gemensamma barn.. mm)uppgår till 20 000 kronor.

      X har inkomster på 11 500 kr/mån
      Y har inkomster på 25 000 kr/mån
      Sammanlagd inkomst: 36 500 kr/mån
      Exempel gemensamma hushållsutgifter: 20 000 kr/mån

      Alternativ A: Dela lika på gemensamma hushållsutgifter.
      Innebär att X och Y bidrar med 10 000 kr var.
      X behåller 1 500 kr till egna utgifter och eget sparande.
      Y behåller 15000 kr till egna utgifter och eget sparande.
      Kommentar: Leder till mycket ojämlik ekonomi, som bäddat för konflikter i ert fall. Inget jag rekommenderar för er. Upplägget kan däremot funka bra för nyblivna sambor med ungefär lika stor inkomst.

      Alternativ B: Bidra till gemensamma hushållsutgifter i proportion till inkomst.
      Total inkomst är 36500 kr, varav X står för 31,5 % och Y står för 68,5%
      Totala gemensamma utgifter är 20000 kr, där X bidrar med 31,5% och Y med 68,5%
      Innebär att X bidrar med 6300 kr och Y bidrar med 13700 kr.
      X behåller 5200 kr/mån kvar till egna utgifter och eget sparande
      Y behåller 11300kr/mån kvar till egna utgifter och eget sparande.
      Kommentar: Upplägget fungerar bra i de flesta relationer där inkomstskillnaderna inte är för stora. Brukar minska risken för konflikter mycket när var och en har egna pengar att fritt förfoga över. Enkelt att justera vad som ska ingå i gemensamma hushållsutgifter.
      Men i ert fall blir det mycket stor skillnad – Y har mer än dubbelt så mycket pengar att röra sig med på egen hand, risk för konflikter och ojämlikhet även i detta upplägg alltså.

      Alternativ C: Bidra efter förmåga till gemensamma hushållsutgifter, ha kvar lika stor summa för egen del.
      Total inkomst är 36500 kr, gemensamma utgifter är 20 000 kr. Kvar blir 16500 kr som delas lika. Innebär att X och Y behåller 8250 kr var till egna utgifter och sparande.
      Innebär att X bidrar med 16750 till gemensamma hushållsutgifter
      Innebär att Y bidrar med 3250 kr till gemensamma hushållsutgifter.
      Kommentar: Upplägget passar bra för gifta och sambor som levt ihop länge och kanske även har gemensamma barn. Passar även bra när båda har fulla inkomster efter förmåga eller när man är överens om att den ene exempelvis har gått ner i tid. Passar mindre bra om den ene på helt eget bevåg beslutar sig för att inte försöka få inkomster efter förmåga.

      Hoppas ni kan ha hjälp utav detta. Jag föreslår att ni först läser igenom det jag skrivit var och en, sedan funderar på egen kammare ett par dagar och därefter sätter av en tid där ni tillsammans pratar om hur ni vill göra. Lycka till! Och tänk på att ni alltid kan testa ert upplägg under två-tre månader och sedan utvärdera och justera.

      Bästa hälsningar,
      /Bodil

  8. Andreas skriver:

    Måste bara lyfta på hatten för den här fantastiska dialog mellan delad eller gemensam ekonomi , stora insikter som väcks. Tack för att ni gör ekonomi enkelt att förstå.

  9. Sofia skriver:

    Hej Bodil! Jättebra skrivet och jag fick bra tips. Jag och min man ha svårt för vilken ekonomisk uppdelning vi ska ha och detta bidrar till många onödiga konflikter. Vi tjänar olika mycket och min man betalar mer än jag på hushållet , men jag känner mig inte delaktig i vår ekonomi utan min man bara hjälper mig ekonomisk och jag har tyvärr tendens att sprätta iväg en del pengar på kort tid. men då är det jag som ansvarar för inköp av tex barnens utgifter mm. Hur kan vi lära oss kommunicera bättre och hur kan jag få bi mer delaktighet i vilka utgifter vi har som familj och vart kan jag vända mig för att få hjälp. Mvh sofia

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Sofia!
      Det bästa är att sätta sig ner och göra en ”karta” över sin ekonomi. Där alla inkomster ( även barnbidrag och andra ev bidrag) och alla utgifter, räkningar och lån tas upp.
      Fundera också över vilka utgifter barnen har för t.ex. aktiviteter, kläder, mobiltelefoner etc. På så sätt får ni båda en god insyn i hur er gemensamma ekonomi ser ut. Om ni vill göra det själv, finns ett superenkelt verktyg som Konsumentverket har tagit fram som heter Budgetkalkylen. Det finns många appar och gratis budgetverktyg som man kan använda sig av också. Ibland kan det vara skönt att få hjälp med att göra en sån kartläggning och kanske vill ha någon professionell som kan leda arbetet och svara på frågor. Jag rekommenderar er i så fall att vända er till er kommunala budget- och skuldrådgivare. En tjänst som är gratis och obligatorisk för alla kommuner och tyvärr alldeles för okänd. För att hitta kontaktuppgifter kan du ringa till kommunens växel eller söka på kommunnamnet på Hallakonsument.se.

      Lycka till!

      Med vänliga hälsningar
      Sharon Lavie

  10. Ellen skriver:

    Hej!
    Vill först tacka för en mycket bra hemsida!
    Jag och min man försöker ordna vår ekonomi på ett bra och rättvist sätt. Vi har båda 2 barn var från tidigare äktenskap men inget gemensamt. Min man tjänar
    34 000 kr och jag 28 000 kr. När vi gifte oss för ca 3 år sedan hade vi gemensam ekonomi, bortsett från arv och gåva. Jag har inte varit nöjd eftersom jag gärna vill ha koll på ekonomin och lägga upp budgetar medan min man har mindre koll och dyrare intressen. Vi har också olika syn på vad som är viktigt. När jag tagit upp om vår ekonomi blir det ofta konflikter. Därför vill jag nu pröva att ha delad ekonomi för att undvika just konflikter.
    Min man reser mycket i jobbet, ca 70 dagar/år samt pendlar till jobbet ca 15 mil/dag. Han får traktamente då han är på tjänsteresa. Bilen har vi gemensamt men han använder den mest eftersom han behöver bilen för att komma till och från jobbet. Jag går till jobbet och använder bilen ytterst sällan, ca 10 %.
    Vi har två sätt att lösa det på:
    – Vi betalar procentuellt efter inkomst alla fasta avgifter rörande hemmet samt mat- och nöjeskonto. Jag är med att betala bensin till och från min mans jobb, som är på ca 3000 kr/månad. Jag har ingen del i hans traktamente.
    – Vi betalar fifthy-fifthy och då är jag inte med och betalar min mans bensin till och från jobbet. Jag har ingen del i hans traktamente.

    Är det något vi borde tänka på?
    För min del får båda alternativen ungefär samma summa, dvs 12500 kr till våra fasta utgifter samt mat- och nöjeskonto.

    Med vänlig hälsning
    Ellen

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Ellen!
      Att din man pendlar till jobbet 15 mil om dagen innebär att han även kommer kunna göra avdrag i deklarationen för alla kostnader som överstider 10 000 kr (för inkomståret 2016). Ska ni dela på er ekonomi så kan man tänka sig en ytterligare variant, där ni betalar procentuellt som du föreslår och därför också betalar 10 % av bilkostnaderna (bensin, service, försäkring etc.). Ett annat alternativt är att du betalar enbart 10 % av bensinen men hälften av övriga bilkostnader. Hur ni än väljer att räkna så kom ihåg att kostnader för service och försäkring, samt värdeminskningen påverkas av hur mycket man använder bilen. Samtidigt så kan man ändå välja att se det som gemensamma kostnader eftersom bilen finns tillgänglig för er båda och kanske till och med är nödvändigt för ett fungerande familjeliv.

      Bästa hälsningar
      /Sharon

  11. Sandra skriver:

    Hej!

    Verkligen jättebra sida men jag saknar en infallsvinkel. I mitt fall har vi sedan vi fått barn även fått olika uppfattningar om hur mycket man bör arbeta. Min man vill jobba mycket, han kommer jobba mycket framöver och vi har två små barn. Det är inga problem för mig att han jobbar mycket men jag har inte lust att för den sakens skull ta hemarbetet. Jag har dessutom nyligen hittat min passion i livet jag med (äntligen!) men den ger inte mycket inkomster än.

    Vid sidan om jobbar jag extra men inkomsten landar runt 10-15000kr/mån just nu. Vi bor billigt och kan nog klara oss på 25000kr totalt. Han kommer få ut ca 35000kr efter skatt. Problemet för mig är att jag vill jobba deltid för annars blir barnen för länge på förskola enligt mig men om jag både jobbar 50-60% betalt, hämtar barnen efter arbetstid 75% så blir det knappt någon tid alls kvar för att utveckla företaget (som också ger viss inkomst ) Dessutom vill jag ibland kunna komma hem med barnen tidigare och bara vara lite med dem, inte direkt hoppa på tvättmaskinen. Varför ska jag göra mer hemarbete?

    Vi har olika syn på hur mycket det ska jobbas och med vad så vi kan inte göra den där prioriteringen. Jag vill gå mot ett mål att arbeta med någonting som känns meningsfullt och som jag mår bra av. Härav funderar jag på om det är bäst att vi har delad ekonomi och då också delat ansvar för hemmet men då har han 22500kr mer än mig efter skatt, jag ingenting. Jag är beredd på detta för att nå mina mål men inte han. Olösbar situation?

    Bästa hälsningar,
    Sandra

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Sandra!
      Precis som du beskriver så passar olika lösningar olika familjer och till och med olika individer. Att din man vill jobba mer och du mindre är en diskussion som jag som ekonom tyvärr inte har rätt yrke för att hjälpa er att lösa. Däremot så kan det vara bra att ta hänsyn till några aspekter som du tar upp:
      • Tänk på att förutom att lönen ni får ut idag skiljer sig, så kan din pension bli mycket lägre om du jobbar deltid under många år. Detta går att kompensera genom att din man för över sin pensionsrätt för premiepensionen till dig.
      • Hushållsnära tjänster kan idag anlitas och ditt arbete kan därför prissättas. Om inte han vill göra sin andel, vad skulle det kosta att ta in hjälp? Är det ett tänkbart alternativ?
      • Om ni tjänar mycket olika så kan ni fundera på om ni ska betala hemma procentuellt mot det ni tjänar. Om vi som ett räkneexempel utgår ifrån att du tjänar 15 000 och han 35 000 efter skatt så betyder det att du står för 30 % av inkomsterna och utgifterna och han för 70 % av de samma.
      Det känns inte som att det för din del handlar så mycket om inkomsterna och vem som betalar vad, utan mer om tiden och hur ni väljer att spendera den. Kanske måste ni kompromissa lite just nu, växla till en annan ordning under en period, för att båda ska känna sig nöjda på sikt.

      Lycka till!
      /Sharon

  12. Therese skriver:

    Hej!
    Jag har läst mycket om just detta med samboskap och ekonomi på senare då jag flyttade in i min killes bostadsrätt i höstas. Han äger då denna själv och tjänar två, ibland upp till fyra gånger mer än mig. Själv har jag en helt ok lön på 29 men bara några tiotusentals kronor sparat då jag fick fast jobb 2015 efter examen.
    Vi bor nu på 38 kvm och funderar på att köpa större, det som är viktigast för mig är att jag får äga en del för att inte stå helt oskyddad med honom. Detta kommer ske med skuldebrev mellan oss. Han är väldigt tydlig med att vi ska dela lika på alla gemensamma kostnader vilken i sådana fall resulterar i att jag har någon tusenlapp kvar när allt är betalt, medan han har råd att spara flera tusentals kronor. Vi bor i Stockholm och (han) har budget för att köpa för ca 3,5m.
    Har lyft detta med att betala procentuellt med han säger att om jag ska äga ska också betala min del och annars köper han själv. Jag förstår att jag inte kan tvinga honom att dela med sig av den trygghet som pengarna genererar, men det känns verkligen inte bra i magen. Har ni några tips?
    Med vänliga hälsningar

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Therese!
      Sambos som köper en lägenhet för gemensamt bruk, dit ni gemensamt flyttar in, kommer vid en eventuell separation även att dela på boendet och bohaget (möbler osv) som ni ha skaffat för att leva ihop. Det betyder att du kommer få hälften av allt som inköptes in för gemensamt boende oavsett vem som har betalat det, om inget annat är avtalat genom ett samboavtal. Vad jag förstår så vill nu din sambo skriva ett sådant avtal, ifall du inte är villig att betala för hälften av kostnaderna. Ett sätt man skulle kunna lösa det på är att ni köper en lite mindre bostad som ni båda kan betala hälften av lånen och månadskostnaderna (amortering, ränta, månadsavgift till föreningen osv), men att de övriga kostnaderna fördelas procentuellt beroende på er inkomst. Till exempel kanske det känns ok för honom att stå för något större andel av maten, förbrukningsvaror, gemensamma resor osv och att du på så sätt har lite mer kvar av din lön. Att leva tillsammans i en relation där ena parten inte har råd att göra något och den andre kan göra mycket mer brukar inte kännas så himla bra och detta kan vara ett modell för att balansera det lite på ett sätt som båda känner är ok.

      Lycka till!
      /Sharon

  13. AnnSofi skriver:

    Hej! Jag har en bror som varit förtidspensionerad sedan 1997. Han får ut ca 11.000:- i pension efter skatt. Hans fru, som han har varit gift med sedan 1999 och har tre barn med, varav två(22 och 17 år) fortfarande bor hemma. Frun får ut, efter skatt ca 28.000. Dom har inte gemensam ekonomi, förutom huslån, hemförsäkring, el. Övriga utgifter, så som mat, bruksvaror m.m delar dom exakt lika. Detta gör att min bror lever under existensminimum! Hans fru vill inte ta till sig att hon, med så mycket mer i lön ska betala mer än min bror. Får hon göra så här? I ett äktenskap ska man väl hjälpas åt? Är hon till och med inte skyldig att betala mer till hushållet med så mycket mer i lön?
    Tacksam för svar!
    Vänligen
    AnnSofi

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej AnnSofi!
      I grunden ansvarar var och en i ett äktenskap för sina egna tillgångar och skulder men det finns en underhållsskyldighet mellan makar och skyldigheten gäller båda, oavsett kön. I Äktenskapsbalken står det att vardera make ska bidra till att deras gemensamma och personliga behov tillgodoses. Gemensamma behov är mat och boende och personliga behov är bland annat kläder, studier och rekreation.

      Lagen finns för att säkerställa att ett de som är gifta med varandra har samma levnadsstandard. Är din brors inkomst betydligt lägre än hans fru, har han rätt att kräva att hon hjälper till med det belopp som saknas för att hans behov ska kunna tillgodoses. Observera att det är frågan om behov och inte vad han själv tycker att han har rätt till.

      Med vänliga hälsningar
      Sharon

  14. Aina skriver:

    Hej
    Är sambo sedan lång tid tillbaka och vi funderar på giftermål. Min fråga är vad som händer med mitt långsiktiga sparande vid eventuell skilsmässa? Jag sparar långsiktigt för att kompensera inkomstborfall och lägre pension då jag arbetar deltid för att ta hand om barn. Om vi skiljer oss, har han rätt till halva mitt sparkapital då?

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Aina!
      Det låter som att du skulle behöva skriva ett äktenskapsförord. I det kan ni komma överrens om att allt kaiptal, nuvarande och i framtiden som finns i det specifika sparkonotot ska vara enskild egendom. Det betyder att om ni skulde skilja er så ingår inte pengarna i det sparkontot i de gemensamma tillgångar som ska delas. För att det juridiskt ska bli rätt formulerat ( du kanske byter bank i framtiden och då vill du fortfarande att samma regel ska gälla) tycker jag att du tar hjälp av en jurist.
      Hälsningar
      Sharon Lavie

  15. Lotta skriver:

    Hej
    Är ny i ett samboförhållande.
    Jag har två hemmavarande tonåringar, hans utflugna.
    Just nu betalar jag allt pga vi bor i min bostadsrätt.
    Är dax att ta upp det stora ordet ekonomi.
    Hur tänker vi?
    Delar vi lika på typ hyra el vatten internet , eller betalar jag mer % för att jag har två barn hemma?
    Eller fasta avgifter delas på de vuxna?
    Är det en ide att han betalar mat vår vecka och jag betalar allt barnens vecka?
    Var lägger man då ex schampo rengöringsartiklar osv ?
    Min bil den enda, han har firmabil, ska jag då stå för den själv ?
    Behöver verkligen råd i detta innan jag tar upp det.
    Tack
    Lotta

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Lotta!
      Sjävklart ska han hjälpa till att betala. Det absolut mest rättvisa är att man står för sina egna kostnader. I ditt fall blir det de kostnader som du har för dig och dina barn. Har du barnen varannan vecka så kan man tänka sig att man börjar dela månaden i 2. En halva då ni inte har barnen hos er och då ska alla kostnader delas lika och en halva då barnen är hos dig och då står du för de extra kostnader som det innebär. Det kan ni göra på två sätt. Antingen delar ni den perioden på 4 och han betalar en fjärdedel av kostnaderna under dessa två veckor eller så tar ni hjälp av Kosnumentverkets beräkningar som du kan hitta på sista sidan i broschyren Koll på pengarna.

      Exempel: Månadsavgiften för bostadsrätten är 6 000 kr
      2 veckors avgift är därför 3 000 kr varav han betalar 1 500kr och du 1 500 kr för de två veckor när ni bor ensamma utan barn
      2 veckors avgift till är 3 000 kr varav han betalar 3000/4= 750 kr och du 2250 för de två veckor som ni bor med barnen.

      Totalt: betalar du 3750 och han 2250 kr.
      Detta räknesätt kan man applicera på alla räkningar och utgifter ni har.

      Jag råder att du börjar med en enkel fråga. Hur tycker du att vi ska dela på våra gemensamma kostnader? Avvakta och se vad han säger. Han kanske tycker att ni delar hälften rakt av så slipper ni krångla?

      När det gäller bilen så är det din egen egendom, och skulle ni separera så har han inte rätt till den. Använder han den regelbundet så kan ni dela på driftkostnader så som bensin, besiktning och skatter men jag tycker inte att han ska betala för ev lån.

      Jag hoppas du känner att du fått lite tips och lycka till med samtalet.
      Med vänlig hälsning
      Sharon

  16. Kerstin skriver:

    Hej!
    Jag undrar om ena maken ”bara” kan säga upp sin hälft av huslånet?
    Utan att den andra maken får veta något från banken???

    Måste inte den andre också skriva under på det?

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Kerstin!
      Har ni tagit ett gemensamt lån så kan inte någon av er ”hoppa” av det innan hela skulden är återbetald. Skulle maken betala in hälften av lånet så är han fortfarande medlånare till andra halvan. Även vid en separation är det inte säkert att banken går med på att dela upp skulden i två, eftersom de då tappar möjligheten att kunna kräva betalning av er båda.
      Med vänlig hälsning
      Sharon

  17. Ninna skriver:

    Vi har alltid haft gemensam ekonomi och levt i ihop i 38 år och älskar forfarande varandra. Har aldrig bråkat om pengar utan allt har gått till familjen och dom 4 barnen. Det är alltid min man som haft den största inkomsten ibland dubbelt så mycket men aldrig varit något problem för vi är ju en familj, makar och bästa vänner. Har sett många förhållande braka pga delad ekonomi.

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Ninna!
      Det låter som ni har hittat ett bra förhållningssätt som passar för er. Det är jättekul att höra! Men det är inte alltid det är friktionsfritt mellan parter om man har olika uppfattning om vad pengarna ska användas till. Då kan det vara bättre att hitta en annan modell. Tänk också på att den dagen ni går i pension så ska ni båda kunna klara er , även om nåt händer den andre. Det är en jobbig tanke, men jag tror att ni både vill att den andre skulle kunna leva vidare i ekonomisk trygghet om en av er går bort. Då kan det vara bra att spara lite extra till den personen som tjänar mindre.
      Med vänliga hälsningar
      Sharon

  18. Steliana skriver:

    Hej Kerstin,
    Min man och jag har delad ekonomi enligt modellen den som tjänar mest betalar mest. Min man jobbar sedan flera år på annan ort och veckopendlar. Detta innebär att jag tar hand om hushåll och våra gemensamma barn (2 st) under måndag till fredag. Han är alltså hemma på fredag, lörd och sönd då vi bidrar i lika utsträckning till hemarbete och barn. Hur kan jag på ett rättvist sätt ta hänsyn i den ekonomiska kalkylen för det obetalda hemarbetet och barnpassningen. Hur kan kompensationen se ut, dvs hur värderar vi detta arbete? Arbetet innehåller körningar till aktiviteter, läxor, ta hand om barn, föräldramöte/utvecklingssamtal och det vardagliga under veckorna. Tacksam för tips?
    Mvh/steliana

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Steliana!
      Det är svårt att sätta exakta siffror på vad ditt hemarbete är värt i kronor, men ett enklare sätt att tänka är att ni byter modell och istället ser till att ni båda har lika mycket kvar att leva på efter att räkningar och nödvändiga inköp är gjorda. Det kan också vara värt att titta lite långsiktigt och se hur din pension ser ut. Är skillnaderna mellan er stora så kan det vara lämpligt att ni påbörjar ett separat pensionssparande till dig eller att din man skriver över pensionsrätter till dig.
      Med vänliga hälsningar
      Sharon

  19. Anna skriver:

    Hej! Vi är gifta sedan två år, min man flyttade hit till Sverige för ett år sedan. Vi bor i mitt hus som jag ägde innan vi gifte oss. Jag får ut ca. 20.000 efter skatt och har betalat allt hittills. Han jobbar sedan fyra månader tillbaka timvikariat och pluggar, får de senaste månaderna ut ca 10.000 efter skatt. Hans pengar har gått åt till att ta körkort och köpt en bil och en liten summa för eget bruk ca.1000 per månad. Vi bor så att bil och körkort behövs för att jobba så denna investering är hel ok för mej. Men nu är det gjort och som det ser ut kommer min man att jobba mer och mer ev få full tid. Hur ska vi fördela ekonomin bäst framöver? Ett problem är att vi skulle behöva renovera taket och fasaden på huset och behöver ta ett lån på ca. 300 00. men min man vill inte vara delaktig i det lånet utan vill att jag tar det själv. Är det rimligt när han bor i huset? Ska tillägga att vi bor billigt med litet lån, ca 1500:- i mån inkl. amortering. Om vi lånar ökar det till ca. 2700:- . Hur ställer det sej enligt lag med huset? Äger vi det gemensamt nu när vi är gifta även fast jag står på papperna och nuvarande lån? Hur ska vi göra för att båda ska ta fullt ansvar för ekonomin på ett rättvist sätt utan att nån känner sej tyngd eller utnyttjad.

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Anna!
      Eftersom ni är gifta så äger han lika mycket av huset som du gör, OM du inte har skrivit ett äktenskapsförord. Då finns det ingen anledning för honom att inte dela på kostnaderna för huset. Det finns lite olika modeller ni kan testa men om ni kommer att tjäna ungefär lika mycket efter skatt på sikt så kan ni även dela lika på alla utgifter. Tills dess så kan ni göra så att ni betalar procentuellt utifrån det ni tjänar efter skatt. Säg att ni har räkningar och utgifter för 10 000 varje månad och du får ut 20 000 och han 10 000. Du tjänar alltså 2/3 (20 000/30 000) av alla inkomster och han 1/3 (10 000/30 000). Då kan du betala 2/3 av alla utgifter. har ni då utgifter för tex 10 000 kr betalar du in 6 666 kr och han 3 334 kr.
      Om han inte vill betala för huset alls, så tycker jag att ni ska skriva ett äktenskapsförord nu ( det går att göra i efterhand om båda två går med på det) och även fundera på på att skriva ett testamente om vem som ärver huset ifall du går bort. Ta i så fall hjälp av en jurist så att allt går korrekt till.
      Med vänliga hälsningar
      Sharon

  20. Maria skriver:

    Hej

    Har flyttat in med min kille i hans hus för några år sedan, han äger huset själv.
    Han har 2 barn och jag har 2 barn så nu vart vi en stor familj 🙂

    Så här gör vi med ekonomin men det känns lite ojämnt fördelat tycker jag, men nu vart det så från början och jag vet inte hur jag ska lägga upp det för att ändra på det. Har liksom ingen bra lösning själv.

    Jag betalar halva räntekostnaderna på huslånet (typ som hyra). Andra halvan och amorteringen betalar han. sen delar vi på allt det andra lika. Som el, sophämtning mm mm. Stort hus med rätt stora kostnader kan jag tillägga.
    Men sen är det så att jag får ut 20000 per månad och han får ut ca 50000 minst. Så i slutänden får han mycket mer pengar att leva av än jag får. Och det blir svårt för mig att leva upp till samma standard som han.

    har du något bra förslag på hur man löser detta ?

    Tack
    Maria

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Maria!
      En lösning är att ni fortsätter betala för huset som ni gör idag, men att resterande kostnader som el, sophämtning, mat etc delar ni procentuellt efter inkomst. Ni är som sagt en stor familj så jag kan tänka mig att det är praktiskt att bo alla där just nu. Gemensamt har ni 70000 kr.Du betalar 20000/70000 = ca 28,5% av alla kostnader och han får betala 71.5%. Förhoppningsvis ger det även dig lite mer kvar i plånboken. Fördelen är att ni båda kan göra mer saker tillsammans och slippa tjafs om pengarna.
      Lycka till!
      /Sharon

  21. Andreas skriver:

    Hej!

    Jag och min sambo har diskuterat situationen kring delad ekonomi för just boendet, men har en liten annan situation än de ovanstående. Vi har ungefär lika stor inkomst, och delar för övrigt 50/50 på de flesta kostnaderna.

    En av oss äger en Bostadsrätt (A) som innebär avgift, amortering och ränta.
    Denna bostadsrätt har vi tillsammans valt att bo sambos i.

    Den andra av oss äger också en Bostadsrätt (B), som också innebär avgift, amortering och ränta – men då vi bor ihop hyrs denna ut i andrahand och innebär en hyresintäkt.

    Båda bostäderna har månatliga kostnader om ca 11-12 000 kronor per månad.
    Intäkten för den uthyrda bostaden är ca 10 000 kronor per månad.

    Fram till idag har vi delat på enbart avgiften för det gemensamma boendet (A), vilket gör att skillnaden i kostnadsfördelningen för denna, mellan oss båda är ca 10 000 kronor. Dvs ena parten betalar 1700 kronor (50% av avgiften) och den andra ca 11 000 kronor (50% av avgiften + lån & amorteringar).

    Faktumet är att om vi inte flyttat ihop hade det inte funnits några intäkter för lägenhet B, och då hade vi haft ungefär lika stora omkostnader. Nu finns en intäkt, men den fördelas inte på något annat sätt än att betala hela boendekostnaden för lägenhet B.

    Vi vill båda hitta en lösning på detta, men har hittills inte kommit fram till något förslag som åtminstone känns rätt.

    Vad är förslaget från er sida?
    Hur kan vi som annars delar allt 50/50 fördela kostnaderna så det blir rättvist?

    Tack på förhand och för en bra tråd!

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej!
      Jag hoppas jag uppfattar det här helt rätt. Men om vi utgår ifrån att intäkterna och kostnaderna för bostad B är lika stora så innebär det att den av er som äger den, inte tjänar något på lägenheten nu, men kan ta del av värdeökningen när eller om den säljs. Den som äger Bostad A, får också ta del av värdeökningen av bostad A, men måste även betala amortering och ränta under perioden. Därför har den som äger bostad B ett bättre läge. Hur ska man då göra? Jag hade nog sagt så här: Eftersom den ena får chans att få en värdeökning utan nån som helst kostnad på lägenhet B eftersom den bor i lägnehet A, så borde den personen dela 50/50 på kostnaderna i Bostad A. Det vill säga dela på amortering, avgift och ränta. Detta fram tills läget förändras.Skulle lägenhet B säljas och personen bo kvar i bostad A så kan det vara läge att tänka om igen.
      Lycka till!
      /Sharon

  22. Carola skriver:

    Hej!
    Vi har varit ett par i närmare 10 år och ska flytta ihop till sommaren. Han äger ett radhus som vi kommer att bo i. Han har tre vuxna, utflugna barn och jag har två tonåringar som bor halvtid hos mig. Eller, rättare sagt, 17-åringen bor i princip heltid hos mig och 15-åringen kommer troligen att bo mer hos mig när hon börjar gymnasiet till hösten. Det är lång restid till gymnasieskolan från deras pappa.

    Jag är ”sjukpensionär”på halvtid och har ett halvtidsjobb med låg, avtalsenlig lön. Idag har jag underhållsstöd, bostadsbidrag och bostadstillägg. När vi flyttar ihop kommer jag inte att få bostadsbidrag och -tillägg. Underhållsstödet är jag osäker på. Det är dock inte många kronor och kommer snart att försvinna. Min inkomst efter skatt blir då 120000kr/år. Jag äger ingen bil, inga aktier eller annat.

    Min blivande sambo har hög inkomst och betalar statlig skatt. Vi ska sätta oss ned och diskutera bl.a. ekonomin innan vi flyttar ihop men idag vet jag inte hur mycket han får ut efter skatt. Före skatt rör det sig om 700000-900000kr/år. Han har bil som jag använder ibland. Jag tankar oftast bilen när jag har använt den.

    Min särbo är en oerhört generös människa och har köpt många saker till mig och mina barn och bjudit oss på dyra resor. Under årens lopp har jag varit ledsen många gånger över att inte kunna bidra med något.

    Jag har funderat mycket på hur vi ska lösa det ekonomiska så att båda mår bra. För honom är det helt klart en ekonomisk förlust att flytta ihop med mig.

    En annan sak som oroar mig är bostaden. Jag bor i hyreslägenhet idag. Om vi skulle separera står jag på bar backe. Jag har inte råd att köpa bostad och bostadskön är lång. Jag stod i kö i 12 år för att få den bostad jag har idag….

    Vi planerar också att gifta oss så småningom och skriva testamente eftersom vi har särkullbarn.

    Tacksam för råd.

    Vänliga hälsningar/Carola

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej Carola!
      När du flyttar i hop i din sambos bostad ska du vara medveten om att du inte kommer ha rätt till varken bostad eller bohag som redan idag finns i bostaden, eftersom det inte är inköpt för att ni ska gemensamt ska bo där. Om ni gifter er och det inte skrivs något äktenskapsförord har du rätt till hälften vid en separation. Skriver ni ett äktenskapsförord så kan ni välja att fördela tillgångarna på annat sätt tex genom att skriva att allt är hans enskilda egendom. Jag förstår att du känner att du inte kan bidra ekonomiskt på samma sätt, men ibland är det bara så och din man verkar inte bry sig så mycket om det. Och det är väl underbart att ekonomin påverkar våra kärleksval. Det du behöver däremot fundera på är, hur kan du trygga din framtid om nåt händer med din man eller om ni separerar. Din mans barn har rätt till minst sin laglott och kanske vill din man att barnen ska ärva allt efter honom. Man kan säga att utifrån hur ni agerar så kan barnen ärva precis allt som din man äger idag (äktenskapsförord på enskild egendom + vanliga arvsregler) till att de får ut en fjärde del ( Bohaget delas mellan makar och de får bara ut sin laglott).
      Jag tycker ni ska prata om hur ni vill ha det, så båda är bekväma med lösningen och sedan gå till en jurist som kan formulera allt rätt. Ett sätt att trygga din framtid är att tex öppna ett separat pensionssparande eller att ni skriver en livförsäkring för honom med dig som förmånstagare. På så sätt kanske du klarar dig ekonomiskt även om arvet går till barnen.
      När det gäller din lägenhet som du tänker säga upp så skulle jag prata med hyresvärden och fråga om det är ok att hyra ut i andra hand under en begrnsad tid som tex ett eller ett par år. Det ger dig mer betänketid och du får testa på att se hur vardagslivet fungerar med din sambo.
      Av de inkomster du tjänar idag tycker jag att du ska betala in procentuellt till er gemensamma kostnader, men du måste så klart försörja dina egna barn, precis som han måste försörja sina. Jag hoppas det gav en fingervisning om vilka frågor ni behöver diskutera och vilka eventuella lösningar som kan vara aktuella.
      Trevlig Påsk!/Sharon

  23. Tove skriver:

    Hej!
    Jag och min pojkvän har precis köpt en lägenhet tillsammans. Vi äger lika mycket av lägenheten och planerar att dela upp lånet lika emellan oss. Jag stod dock för kontantinsatsen på 315.000kr.
    Tidigare bodde vi i studentlägenhet och delade hälften-hälften på alla gemensamma utgifter då vi båda studerade. Min sambo jobbar nu och får ut ca 20.000kr efter skatt. Jag studerar fortfarande och jobbar extra på helgerna och får ut 3.500kr i månaden. Utöver min lön har jag fullt studielån.
    Han vill att vi ska fortsätta dela hälften-hälften på kostnaderna, jag vill att vi ska ha en mer procentuell uppdelning efter inkomst.
    Hur ska vi dela upp kostnaderna då det är så stora inkomstskillnader och hur ska han betala sin del av kontantinsatsen till mig?

    • Sharon Lavie Sharon Lavie skriver:

      Hej!
      Det är tydligt att ni behöver någon slags rättvis fördelning. För det första är det bra att skriva ner ett skuldbrev på hälften av de 315 000kr som du har lånat ut och underteckna det båda. Skulle din pojkvän eller du vilja separera så spelar det ingen roll att du har betalat för insatsen helt själv. Eftersom ni köpte lägenheten för att bo där tillsammans så delas vinsten lika. Kom överens om hur och när pengarna ska betalas tillbaka. Hade du bara behövt lägga halva insatsen hade du kunnat få ränta på pengarna och vice versa skulle han behöva betala ränta till banken om han hade lånat pengarna. Om du väljer att ta ut ränta av din pojkvän eller inte är upp till dig, men jag vill bara att du ska vara medveten om detta. Om han betalar tillbaka 2 000 kr varje månad har han betalat tillbaka alla pengar på 6,5 år. Inte orimligt tycker jag.
      Till vardagsekonomin. Jag tycker att ditt förslag låter fullt rimligt. Jobbar en person och den andra studerar så att den tjänar mycket mindre kan man betala procentuellt utifrån inkomsterna. Dina inkomster borde hamna på ca 14000 det blir ca 42% av den gemensamma utgifterna och han får stå för 58% av utgifterna. Ett annat sätt ät att ni delar lika på bokostnader (förutom att han ska betala dig extra för insatsen) som föreningsavgifter och lån, el, hemförsäkring etc. Men att han kanske kan ta större delen av maten eller annat ni hittar på. Risker blir annars att en person har mycket större möjligheter att göra saker och den andra har det ekonomiskt tufft.Det brukar inte bli så positivt för förhålandet när det blir så.
      Lycka till!
      Sharon