Finansinspektionen går vidare med sitt förslag om en skuldkvotsbroms

Idag kom ett ganska väntat besked. Finansinspektionen har beslutat om att gå vidare med sitt förslag om ett skärpt amorteringskrav. Förslaget som de kallar för skuldkvotsbroms innebär att alla som tar ett bostadslån som överstiger 4,5 gånger hushållets bruttoinkomster kommer få amortera 1% mer. Här sammanfattar jag Finansinspektionens argument till förslaget och därefter mina tankar om de effekter som förslaget kan få. 

Finansinspektions resonemang i korthet

Finansinspektionen motiverar sitt förslag till skärpta amorteringskrav, det de kallar för skuldkvotsbroms, med att detta är ett strukturellt förslag som ska stärka hushållens ekonomi. De menar att tajmingen är bra eftersom den ekonomiska utvecklingen är god, räntorna låga och sysselsättningen stiger. Förslaget kommer först och främst gälla personer som tar ett nytt lån efter det föreslagna ikraftträdandet 1 mars 2018, men förmodligen även personer som vill utöka sina befintliga bolån. Omkring 15 % av alla nya bolånetagare kommer att beröras av förslaget. Hushåll med goda inkomster i storstäder, främst singelhushåll som tjänar över 31 000 kr/mån men även familjer bestående av två vuxna och två barn med bruttoinkomster över 71 000 kr i månaden. Övriga hushåll som har lägre inkomster förhindras redan idag av att ta större lån eftersom de inte klarar av bankernas kalkyler menar FI. Myndighetens förhoppning är att effekten blir att hushållen väljer billigare bostäder och de som väljer dyrare bostäder kommer tvingas att amortera ner sina lån snabbare. Vidare räknar FI med att effekten på bostadsmarknaden blir en svag nedgång av bostadspriserna motsvarande ett par procent, vilket gynnar köpare som vill in på bostadsmarknaden för första gången. Att bostadsmarknaden skulle krascha är inte en trolig effekt enligt FI. På frågan om hur de ser på inlåsningseffekterna, d.v.s. att färre kommer vilja byta bostad, så ansåg Erik Thedéen Generaldirektör för FI, att just skuldkvotsbromsen skulle kunna bidra i en liten grad till detta, medan åtgärder som reavinstbeskattningen och uppskovsreglerna samt ränteavdragen har en betydligt högre påverkan på hushållen.

Är det rätt åtgärd?

Att amortera sina lån är jag mycket positiv till. Ju lägre skuldsättning ett hushåll har desto mindre påverkat blir det i händelse av stigande räntor och inkomstbortfall av olika anledningar. I min mening så beror vår höga skuldsättning på bostadsbrist. Och det är därför vi börjar se en viss avmattning t.ex. på bostadsrättspriserna i storstäderna. Utbudet har ökat samtidigt som vi har nått slags tak för vad hushållen kan tänka sig att betala. Det behövs fler bostäder anpassade till mindre hushåll och en lagstiftning som ökar incitamentet till att flytta från en bostad som är för stor. Effekterna av detta förslag kan bidra till att det blir en propp. Vilket i sin förlängning även kan påverka företags möjlighet att locka till sig rätt kompetens. Min fundering är därför är det här rätt åtgärd? Eller är det bättre att sitta still i båten och se vad effekterna av första amorteringskravet, det ökade byggandet och de förmodade räntehöjningarna på sikt blir? Och om det bara påverkar de hushåll med mycket god ekonomi, slår det inte lite snett? Mycket god ekonomi betyder väl att det finns en hel del marginaler. Jag skulle vara mer orolig för personer med mycket små marginaler. Hur stärker vi dessa hushåll?

Konsekvenserna gör det svårt för gamla och unga

Alla som redan idag har ett huslån kommer att fundera både en och två gånger innan de byter bostad eftersom de kommer att bedömas enligt de nya reglerna. Det gynnar inte rörligheten på bostadsmarknaden.

Jag tror att inlåsningseffekterna kan bli betydande i flera led. En pensionär som idag sitter i hus, utan att behöva amortera något kan få betala flera tusenlappar mer i månaden om hen väljer att flytta till en lägenhet oavsett om den nya bostaden är billigare och belåningsgraden är låg, enbart av anledningen att inkomsten är låg. Det är inte ens säkert att hen kan få låna till en ny bostad eftersom hushållen måste räkna med amorteringskostnaden som ytterligare en utgift vilket kan spräcka månadsbudgeten. Vilket incitamentet har man då till att flytta?

Dålig rörlighet på bostadsmarknaden blir såklart även ett bekymmer för de unga som försöker komma in. De bostadsrätter som byggs på många håll idag är alldeles för exklusiva och dyra för denna målgrupp. Med dagens låga räntor kan man tycka att det är rent av billigt att låna pengar. Men bolånetaket innebär att de som saknar möjlighet att lägga 15 % i insats i vissa fall är hänvisade till att ta dyrare blancolån. Ofta är det yngre personer som inte har föräldrar som kan hjälpa till eller inte haft möjlighet att själv spara ihop till en insats ännu. Lägger man då på en procent till i amorteringskrav så blir det väldigt dyrt att bo även i en liten 1:a.

Stigande priser de närmaste månaderna

Om bostadspriserna kommer stiga, stå still eller sjunka på sikt återstå att se. Människor behöver fortfarande någonstans att bo. Jag kommer inte bli förvånad om priserna fortsätter att stiga de kommande månaderna. Min hypotes är att hushållen i möjligaste mån vill undvika de ökade månadskostnaderna som skuldkvotsbromsen innebär och därför kommer att skynda sig att komma i hamn med ett bostadsköp innan förslaget träder i kraft.

Vill du läsa mer om hur det nya förslaget kan påverka din ekonomi kan du läsa ”Hur kommer det nya skärpta amorteringskravet påverka dig?”

Finansinspektionens räkneexempel kan du ta del av här:

/Sharon