Om mänsklig hållbarhet och förnybar mänsklig energi

pension, arbeta längre, hållbarhet

Hur tar vi bäst tillvara den mänskliga energin? Det är en fråga som jag tycker borde få större uppmärksamhet när vi diskuterar vad som ska till för att fler ska vilja och kunna arbeta längre.

I pensionsåldersutredningen Åtgärder för ett längre arbetsliv(SOU 2013:25) finns en bred flora av genomarbetade, konstruktiva förslag. Gott så, men jag saknar ett övergripande och djupgående resonemang kring hur vi skapar ett samhälle och en arbetsmarknad där vi känner oss inkluderade, där vår livsenergi får utlopp i arbetslivet så att vi känner livslust, skaparglädje och får utnyttja vår skaparkraft under hela livet och yrkeslivet.

”… med bara fem år kvar till pensionen ska jag göra så lite som möjligt på jobbet…”
”… ingen vill anställa en tröttkörd undersköterska som närmar sig 60…”
” … egentligen tröttnade jag på jobbet för flera år sen, men vad finns det för alternativ…”

Vilket enormt slöseri med mänsklig energi.  Vad kostar inte det samhället?

Ju fler som är motiverade, kreativa och arbetar desto bättre tillväxt, välstånd och desto större inbetalningar till det allmänna pensionssystemet. Ett roligare och mer inspirerande arbetsliv, fler blomstrande företag och ett mer blomstrande samhälle borde bli effekten.

Många av oss har erfarenheten att partners, föräldrar och vänner har gått bort alldeles för tidigt och då känns tanken på att senarelägga pensionen helt fel. Men statistiken talar sitt tydliga språk: vi lever längre och vi är friskare högre upp i åldrarna*. Jag tror bara att vi behöver vänja oss vid den tanken och inse att ett längre yrkesliv inte nödvändigtvis behöver betyda mindre fritid.

I kommande tre blogginlägg har jag tillåtit mig att tänka fritt kring hur en första nysatsning på tillvaratagandet av mänsklig energi skulle kunna se ut.

Att gräva där man står tycker jag är en bra utgångspunkt. Därför handlar nästa inlägg om hur du och jag kan göra för att hålla igång vårt eget energiflöde så att vi får ett längre, friskare och lyckligare liv och yrkesliv. Kommande två inlägg handlar om vad arbetsmarknadens parter respektive politiker skulle kunna göra.

* Se till exempel:
SCB:s pressmeddelande 2014-03-19 Mäns medellivslängd för första gången över 80 år (publicerades 2014-03-19)
Pensionsåldersutredningens kunskapsöversikt Vad vi vet om arbete, hälsa och ålder
Pensionsmyndighetens pressmeddelande 2012-02-04 Orange kuvert 2013 – en påminnelse om att vi lever längre
SvDs artikel 2012-12-27 Varannan nyfödd väntas bli 104 år

/Bodil Hallin

Kommentarer

  1. Curt Ohlsson skriver:

    Hej Bodil!
    Att jobba efter 65, kan för många vara svårt.
    Vi som började vid 16 års ålder tycker sig, bidragit tillräckligt. En riktigt bra morot krävs.
    Många tycker att ingångslönerna i yrken är nästan lika med en som jobbat 30 år. Större lönespridning tror jag är viktig.
    I dag går tekniken fort och äldre hinner inte med. Detta bidrager till att dom känner sig underlägsna och frustrerade. ”Så här har vi alltid gjort” duger inte hur länge som helst.
    Cheferna betyder väldigt mycket. Kan dom få med sig underordnade känna sig delaktiga och meningsfulla så stannar nog många kvar på jobbet, några år efter 65. Personligen har jag planerat pension vid 77 års ålder.
    Med vänlig hälsning!
    C A Ohlsson i Skir.

    • Bodil Hallin Bodil Hallin skriver:

      Hej Curt! Tack för ditt tänkvärda inlägg. Att känna delaktighet tror jag är enormt viktigt, chefen har ett stort ansvar men även yngre arbetskamrater. På olika arbetsplatser har jag sett tendenser till att yngre raljerar över äldre, säger och gör saker som får äldre att känna sig underlägsna. Helt enkelt använder sig av härskartekniken ”förlöjligande”, även om det sker med små medel och kanske egentligen inte är tänkt att skada. Men det är nog viktigt att vara uppmärksam på det och säga ifrån när man ser tendensen. Där har vi alla ett ansvar.
      Härligt att du förgyller arbetsmarknaden så länge. Bästa hälsningar Bodil